Tre veckor kvar

Har ju konstaterat detta ett antal gånger tidigare men vardag äter tid! Om ganska exakt tre veckor landar jag i Köpenhamn! I år åker vi i två omgångar, jag får två veckors semester på egen hand och sen kommer DD och ungarna efter. Väldigt blandade känslor för detta, ska bli så fantastiskt skönt att bara behöva planera och ta hänsyn till min egen tid men jag kommer ju längta ihjäl mig efter familjen. Är ju ganska (ha ha! viss underdrift) van vid att DD är iväg men ungarna har jag ju varit ifrån max fem nätter de senaste två åren. Men de vet hur Facetime funkar och jag har lovat att möta upp dem i Köpenhamn direkt när de kommer av planet. Årets sista tentor är avklarade. Lyckades missa mitt första VG på ena kursen och den andra väntar jag ftf på återkoppling på, men den känner jag mig säker på. Så jag har alltså tre veckor på mig att packa och ha resefeber. Lovely.

Ungarna ser fram emot att komma till Sverige igen och hälsa på. Nu blir det också tydligt att Fille minns Sverige på ett helt annat sätt än vad Klara gör. Hon va liksom 2,5 när vi flyttade hit, Fille fyller 6 i augusti. Han börjar bli vuxen på något sätt, DD säger att han är lillgammal. Klara har kommit in i den där fantastiska 4årsperioden och är hur mysig som helst. Jag googlade ”6 årstrots” och fick upp ”lilla tonåren”. Där har vi nu den tidigare mysiga 4åringen… De pratar engelska helt obehindrat. Det har svängt mest för Klara, av förklarliga skäl, och hon är den som har svårast att prata svenska. Inte att hon har svårt för svenska utan mer att det är få meningar som bara innehåller svenska ord. Jag har börjat att dubbelkolla henne nu och frågar henne vad de engelska orden som hon slänger in heter på svenska. Oftast så vet hon det så det handlar nog mer om att hon inte riktigt kopplar skillnaden mellan två språk. Men ibland när ungarna frågar efter innebörden av ett ord på svenska kan jag säga det på engelska å då vet de. Så det ska bli himla bra för dem att komma hem till Sverige och träna på svenskan i några veckor! Som sagt, tre veckor kvar för mig…

Men tack som fan!!

Jag är så fruktansvärt lycklig just nu. Upprymd och helt spattig. Wilmer X förutsåg det för många år sen men nu det min tur att instämma:

Du kan glömma dina ensamma stunder,

du kan lita på teknikens under!

Tack som fan till Facebook, SVTplay och mina fantastiska vänner hemma i Sverige! Jag tvekade in i det längsta om jag skulle ge på på att gå upp kl 3 och kolla på Melodifestivalen eller inte. Har grämt mig sen förra året då jag valde att kolla dagen efter via svtplay. För det första möttes jag ju av Sanna Nielsen på svtplays hemsida och sen är ju mer än halva grejen med Mellon gemenskapen. Det är inte kul att kolla på Mellon själv. Punkt. Men resonerade som så att även om jag nu skulle sitta själv och kolla så fanns ju överraskningsmomentet kvar. 

Jag va inte själv!!! Det som saknades va väl lite vin och dans men annars så va ”alla” där. Å med alla så menar jag både vänner och inblandade i själva festivalen. Kan bero på att jag är lite svältfödd på Melodifestivalyra just nu – men detta va lätt den bästa festival-finalen sen det faktistisk blev svenska finaler. Å kanske bäst sen Lizette Pålsson och gänget va med. 

(Å här kommer mitt förslag till SVT och Christer Björkman: Gör en best of festival med bara schlagerklassiker bland artisterna! Vi hade ju Magnus Carlsson, Jessica Andersson, Saade (jo, han räknas in) och Måns detta året. Jon Henrik Fjällgren ersätter Pontare med bravur och jag måste säga att jag är ganska säker på att Nordman är lite bitter över att Linus Svenning lyckades förmedla den känslan han så innerligt alltid försökt få fram. Å så slänger vi in Lena PH, Charlotte Perrelli, Linda Bengtzing, Carola och Tomas Ledin också. Hör ni upplägget eller?? Vilka som ska skriva låtarna borde inte heller vara så svårt att komma fram till, här kan jag dock bara redogöra för två givna namn bland alla och det är Fredrik Thomander och Johan Fransson.)

Hur som helst, bra festival, bra låtar och underbara vänner! Till och med min kära mor hoppade in och försvarade Hasse och förolämpade mig. Svårt att förmedla men åh va det kändes som hemma! 

Så återigen. Tack Facebook för denna fantastiska plattform! Tack SVT för att ni bjuder in utanför Sveriges gränser! (Ett visst teknikstrul höll dock på att ge mig en hjärtattack.) Å tack tack tack kära vänner för att ni är ni!! 

Fortsätt simma!

Jag är fullkomligt livrädd för nästa terminen i skolan då jag kommer skriva b-uppsats i sociologi samtidigt som jag håller på med projektarbetet i HRD. Enskilt arbete i sig är ju inte skrämmande med just detta att alla sitter med individuella uppgifter och det lilla bollandet vi har nu, pga distanskurs, kommer troligtvis bli näst intill minimalt. Å jag gillar att prata. Lär mig mest när jag diskuterar med någon annan. Jag känner redan av det i projektarbetet. Har inte riktigt kommit igång, får inte grepp om vad det är som kursen förväntar sig av mig (jag vet ju vad jag vill ha ut av det men det ska liksom matcha…) Så jag har kört varannan vecka sociologi och HRD nu och stångat mig fram. Hittat på hundra ursäkter för att ”slippa” plugga men ändå suttit där med böckerna. Idag gick det så långt med ursäkterna att jag packade ner bikini och böcker i väskan och åkte upp till klubben för att träffa några av de andra hemmafruarna. (Eller ”house whites” som Rowena säger…) Men jag bet ihop när jag insåg att de andra va där för att motionera och satte mig med böcker. Å då plötsligt händer det!!! Det lossnar totalt!! Jag får hybris och tror att projektet kommer vara klart redan på söndag. Tidsplanen spricker säkerligen men det är så skönt. Å jag går och nynnar på Doris igen: fortsätt simma, fortsätt simma…

Har lyckats utöka mitt kontaktnät lite! Med kines-malayer istället för expats! Fantastiskt roligt med betoning på just humor.

Å håret är orange igen! Två dagar innan DD kom hem och sa att det är färgtema på årets annual dinner: blå. Kommer bli skitsnyggt eller nått…

Friday!

Dessa magiska dagar trots att jag inte jobbar. Min fredag är tvärtom min söndag eftersom både lördagar och söndagar är mina heltids-plugg-dagar. Å det är min fristad. Att få låsa in mig på mitt kontor och läsa, anteckna och skriva. Måndag till fredag är mer ostrukturerat här-och-där-plugg. Jag försöker se till att det är kliniskt rent (eller var sak på sin plats) på fredagkvällen för att inte fastna vid någon onödigt på lördagen. 

Jag älskar min bokhylla. Jag har sagt det innan men den ger mig lugn och ro. Det absolut bästa sättet att rensa hjärnan är att organisera upp böckerna och sätta dem i bokstavsordning, ämnesordning eller till och med efter färgschema. Står böckerna redan i ordning funkar ögonskuggorna på samma sätt. Faktiskt.

Ett nytt år

I eftermiddags åkte svärföräldrarna hem igen. Det blev tomt och tyst på nolltid och jag och Rowena konstaterade att det kändes som om luften gått ut. Å nu då liksom? Total vardag igen. Semestern är slut och 2015 har börjat. DD ger sig ut å reser nästa vecka och det börjar dra ihop sig med lite inlämningar i skolan. 

Jag har dock fått väldigt mycket Sverige-känsla denna veckan, trots att det bara är tisdag. I går fick jag ett mail från min gamla goda studiekamrat från Jönköping. Ämnesraden i mailet lät ”tack” så först trodde jag att han faktiskt hade fått den där Hardcore Superstar CD som jag lovade att skicka till honom för 15 år sen. (Typiskt posten att slarva bort så viktiga saker!) Men sen såg jag att det faktiskt va någon mer än Jumjum som klickar sig hut ibland och jag gissar att det va mitt missöde med humöret som gjorde att hans humör blev bättre. I alla fall, mailet (å framför allt bildbeviset på att han hade blivit glad) gjorde mig varm om hjärtat. Idag fick jag en grön påse i brevlådan från Mia. Det tog ca 6 månader kortare tid än jag trott (hon och jag har typ samma förhållandet till posten) och hon hade lagt in extra överraskningar! Mina pluggar till öronen va lite som en gudagåva (”träsnidade” rosor och fusk-jade). Parentes: Igår bestämde jag mig på riktigt att sluta snusa. Det håller inte. Men Mia hade ju lyckats knöla ner två Gbgs Rapé också. Det där suget jag haft hela dagen slog dubbelvolt. Men det ”bästa” va att hon även tryckt ner två stycken dubbelnougat. Det absolut bästa jag vet. I ett paket till 35+ graders värme i Malaysia. Jag tror det är ca 45 grader i brevlådan. Dubbelnougatförpackningarna är inte vattentäta. Jag öppnade alltså en påse fylld med tjock Oboy med nougatsmak. Men ändå. Galet uppskattat. 

Ok ok ok.

Jag trodde att bloggen hade fallit i glömska. Jag hade iaf förträngt den efter ett antal försök till att komma igång igen. Men tydligen finns det iaf fall en person som vill läsa. Så Jumjum, detta är för dig :-)

Snabbgenomgång från oktober till slutet av februari: oktober och november minns jag inte så vi säger att det bara va vardag. December bjöd på europeiskt julfirande hemma hos oss med tyskarna och DDs svenska kollega och hans tjej från Ipoh. På juldagen drog vi till Australien och jag blev kär i ett land. Å extremt bränd av solen. Lyckades hitta en liten silverring till näsan och pluggar till öronen samt lyckades hålla mig från röd hårfärg. Good enough. Vi kom hem till Malaysia igen och hade besök från Sverige som satt och väntade i soffan. De drog vidare efter en natt och sen tokpluggade jag för att senare kunna ge mig iväg till KL och möta Mia och Tanja. En helg intensivt turistande som avslutades med att vi fick ta en svarttaxi från KL till Ipoh pga miss med tågbiljetter. Turistandet fortsatte i Ipoh några dagar och sen drog Mia och Tanja vidare till Langkawi och jag tokpluggade igen för att frigöra tid till nästa besök. Svärmor och svärfar kom ner och vi avslutade deras besök med en vecka på Bali. En dags intensivt turistande med kaffeplantage, vulkan, risfält och tempel och sen bara degat i poolen tillsammans med alla andra svenska turister. Å lite mer normal solbränna förutom missödet med spf20 på magen.

Jag lyckades inte hålla upp fasade som den snälla, trevliga kvinnan på skolan längre utan fick ett totalt raseriutbrott på trafiken och alla som tränger sig och stolpade fram mitt under fredagshetsen och skällde ut en av skolans vakter och dirigerade sen om hela trafiken för att slutligen sätta mig i bilen igen och skaka av ilska. Det visade sen senare att det inte alls va en vakt utan den nya vaktchefen som tydligen gjorde sig första dag på jobbet. Jag lyckades ändå bli inkvoterad till föräldraföreningen och bjöd slutligen min gamla favoritvakt, och hans nya chef, på nybakade kanelbullar och nu är vi vänner igen.

Så, nu är snart februari slut också.

Trick or treat?

I morgon är det dags för stor Halloweenfest. Det är en amerikansk familj som håller i detta och det känns som om det är större än julafton och midsommar ihop… Kostymtvång och efter lite tips från fantastiska Limpan har jag bestämt mig för att köra på Morticia Addams. Det blev lättast och mest naturligt. Svart klänning finns och jag har hittat en lång svart peruk. Fille ska vara Batman och Klara ville vara någon prinsessa.

Å jag är så galet tacksam över Filles lärare! Hon är bäst. Så galet engagerad och kompetent med ett gott öga för ungarna. Jag blev lite chockad i början för jag hade precis anpassat mig till skolkulturen här när hon kom in som en virvelvind rent ut sagt. Igår när jag pluggade coachning hittade jag ett formulär för barn att fylla i inför utvecklingssamtalet. Jag skissade ner det och tog med till skolan eftersom att det är ett väldigt bra diskussionsunderlag och eftersom de faktiskt får betyg spelar ju ungarnas motivation en avgörande roll. Hon tittade på mitt papper och sa att hon gör en annan modell och att det kommer inför utvecklingssamtalet. Ingen patrull, inget bortviftande. Jag är så galet nöjd!

Fille har fått en ny klasskompis idag också, en kille från England i samma ålder. Jag och hans mamma har redan bokat play dates på tisdagarna framöver nu så jag hoppas de gillar varandra. Mamman har en tungpiercing och bär minstingen i sjal så ja – jag gillar redan henne 😀

Sen sist då?

Jodå, Fille har fått sin första rättstavningsläxa. Han ska skriva big, can, and, dad, the och you. Han är sur som ett bi. Blir ännu surare när jag ger upp och säger att vi får göra det i morgon istället. Så vi börjar om med ytterligare mer skrik och gråt. Han fuskar på sin läsläxa också, men han gör det med finess iaf. Han blev star of the week förra veckan och Klara lyckades kamma hem samma pris i hennes klass. Fille fick det för att han alltid gör sitt bästa och för att han (hör och häpna) gör sin läsläxa så bra hemma. Klaras motivering va (enligt henne själv) att hon alltid städar!! Vet inte vad jag ska tro faktiskt..

Jag surade dessutom ut på mitt plugg och satte mig och skrev ihop de sista två examinationerna denna helgen. En utbildningsplan enligt konsten alla regler där jag dock va tvungen att bryta mot antal ord med +300 för att det inte skulle bli kattskit av det. Jag har verkligen ingen aning om hur jag skulle kunna bli mer precis, ska bli spännande att få den bedömningen. I sociologin fick det bli en analys av Big Brother sett från Foucault och radikalfeminism. Men jag lyckade i alla fall, med mer än en vecka till godo, trots att det har varit skollov och DD hade besök!

Jag är lite splittrad till att läsa på distans. Det är extremt smidigt eftersom jag inte har några andra tider att passa än just deadlines för examinationer/diskussionsuppgifter. Risken å andra sidan är väl att man skjuter upp det i sista stund men på något sätt har jag alltid lyckats att ligga i fas/lite tidigt. Jag funkar ju inte riktigt så när jag jobbar intressant nog… Jag gissar att det beror på att jag hela tiden måste planera in ungarnas lov (noll pluggande om jag inte lämnar ungarna med Rowena och det vill jag liksom inte…), DDs resdagar/veckor och alla eventuella sjukdomar som kan dyka upp och förstöra i sista minuten. Nackdelen är ju att det blir så satans ensamt! Jag vill bolla och diskutera! Tidskillnaden till SV ställer ju till det lite där men det handlar nog mer om att hitta någon som tänker på liknande sätt/har samma prio när det kommer till plugget. SOM TUR ÄR så kom jag i kontakt med en tjej som sitter i Mexico City och pluggar i första delkursen i Sociologi A och nu är vi inne på B-kursen båda två. Vi har ju 13 timmars tidskillnad men det funkar så jävla bra! Tjejen jag bollade med i HRD jobbar heltid nu också så hon har släntat efter lite förståligt nog, så på den kursen är jag ”själv” nu. Lite (mycket) ironiskt att det är noll aktivitet på de som läser den kursen när mer än hälften av böckerna betonar sociala arbetsformer för lärande… Men jag är inte bitter! Kommer dock stå i stor tacksamhetsskuld till min gamla medarbetare hemma i SV som rycker in och skakar om när jag behöver det.

Ordning i vardagen

Det tog ca två månader att få igång vardagsrutinerna igen efter sommaren. DD har haft besök, Klara har varit sjuk och skolan har haft lov (vilket sker i genomsnitt en gång i månaden – våga klaga på planeringsdagar hemma i SV!). Men nu sitter rutinerna igen. Tennis två dagar i veckan (jo, det är sant! Jag har inte gett upp!) handla mat är ett måste två dagar i veckan (en gång i veckan blev bara kaos) plugga två hela förmiddagar och sen har jag vikt helgerna för plugg fram till jul (funkar inte annars, låg för mycket efter och DD är på resande fot ganska mycket). Så Rowena åker på äventyrslördagar igen!

I helgen skrev jag ”klart” bokredovisningen om sociologins moderna klassiker (jag måste korta ner den med 500 ord). Det har känts som en magsjuka – oförutsägbar, omöjlig och utmattande, så det känns galet skönt att den i alla fall är för lång. Ska skriva klart en utbildningsplanering i helgen och sen ett PM om makt och normer. Sen börjar nästa kurs och så kommer det snurra fram till jul. Jag pendlar mellan att vara ensamma mamman och inlåst student på helgerna. Har äntligen bestämt mig för en bonuskurs till VT och har jag tur blir det en kurs som jag kan bygga min uppsats kring. Har jag ”otur” blir det en kurs som kan vara extremt nyttig den dag jag börjar jobba igen.

Å jag har äntligen fått upp ögonen för Pinterest!! En gudagåva för oss som älskar modeller, mindmaps och att bildgoogla.

Klara har blivit vuxen och båda två kan räkna till tio på svenska, engelska, malaj och mandarin. Jag kan i alla fall stava till periferi och redogöra för grundläggande Foucault, Bourdieu, Sydteori och feministisk teori (förutom denna hemska cyborg…)

En annan typ av körsång

Mitt huvud håller på att explodera. Jag har läst 140 sidor utan att förstå mer än de inledande sidorna. Jag har bytt till ”Övervakning och straff” vilken är galet (ha ha!) intressant samtidigt som jag nu på allvar är extremt nervös inför valet. Uppriktigt och ärligt skitnervös. Pga av en massa olika anledningar som dessutom är relativt motstridiga. Även om vi inte för tillfället bor i Sverige så detta val väldigt personligt, återigen på flera plan, och avgörande. På något sätt sitter allt det nya som letat sig in i huvudet på mig genom sociologin och ställer till det för mig också. Individen för/mot samhället och/eller samhället för/mot individen. Men. Skitnervös. Det blir valvaka och upp mitt i natten. Som tur är är ungarna lediga på måndag och Rowena jobbar så jag kan sova/sörja eller fira på måndag.

Å utan att egentligen kunna koppla detta till gårdagen så gnager det ändå lite. Vi firade Karins 40årsdag i går. Vi va ute och åt och letade sen upp en bar med öppen karaoke. Ett gäng bord med lappar där man skriver önskade låtar och sen går mikrofonerna runt mellan borden. Vi satt fem personer vid ett bord och drack öl. Bakom oss satt ett gäng på minst tio personer och drack öl. Micken kom till vårt bord och två personer sjöng i micken och de andra sjöng minst lika högt vid sidan av att vi skrattade åt/med varandra. Micken gick vidare till bordet bakom och en kille tog micken och sjöng. De andra fortsatte att prata med varandra och killen som sjöng stod utanför gruppen och körde sitt race, alltid en lugn och lidelsefull låt. Så extremt olika.

Vi blev även flitigt uppvaktade vid bordet. Mängder av killar kom fram och bjöd på öl, frågade vad vi hette och vart vi kom ifrån, vad vi jobbade med och önskade oss varmt välkomna till Malaysia, skakade hand och gav oss kramar. Precis innan ena killen skulle gå kom han fram till mig för att försäkra sig om att han kom ihåg rätt: vem som va Daniel och vem som va Rudie. Sen frågade han mig vem jag. Uppvaktningen handlade om männen, från männen. Jag och Karin va totalt osynliga.

Jag ska återgå till kroppslig vs själslig bestraffning. Å koppla detta till valet. Vad gör egentligen mest ont? Å vad gör mest nytta?