En vecka!

Aj aj aj va tiden går snabbt när man inte har något att göra! Vi konstaterade precis att äntligen börjar veckorna susa förbi igen och jag har hunnit beta av en rad tentor/uppgifter känns det som. Vilket innebär att jag har haft en vecka vecka till att ”nöjesläsa” på ena kursen, utan stress. DD ska dock iväg nästa vecka så det känns bara bra att ligga lite före. Har hittat en tjej att plugga ihop med på Kompetensutvecklingen också så nu har jag någon som peppar och sparkar på mig på två av mina kurser. Känns bra! Har dessutom fått tillbaka min första uppgift på Akademiskt skrivande med ett VG. Känns väldigt bra men samtidigt så är det den kursen som irriterar mig mest. Jag vill skriva som jag vill ju. Men den är väldigt nyttig för de andra kurserna så den fyller ju sin funktion.

Fille har börjat vilja åka till skolan tidigare på dagarna så han hinner leka med de andra ungarna innan skolan börjar. Det blir ganska tydligt då att det faktiskt är skola och inte förskola…

Jag och DD va ute på date igår och åt på ett fantastiskt japanskt ställe. Beställde in baconsallad, biff och lite sushi. Insåg snabbt att det inte fanns några bestick! Men jag lyckades få i mig all mat med pinnar! Stor seger! Tror inte det såg för taskigt ut heller.

Annars då? Nej, inte mycket. Mer än att det faktiskt har börjat regna dagligen igen. Väldigt skönt.

Din eller min kamp?

Ibland stöter man på dem. De som har de där tankarna och den där inställningen som skakar om ens världsbild sådär lagom mycket att man skymtar ett annat sätt att se på saker och ting. En sån som kan förmedla sina tankar så man eventuellt kan förstå trots att det är milslångt avstånd annars.

I dag kom hon fram till mig när jag pluggade bara för att säga hej och frågade om hon störde.

- Nejdå, sa jag, jag har fastnat på min hemtenta så bara slå dig ner.
- Ok, frågade hon, va handlar uppgiften om?
- Tja, sa jag, om intersektionalitet i stort och denna uppgift specifikt om ålder och genus. Jag har fastnat på olika typer av ålder. Ålder som siffra och ålder som förväntat sätt att vara sett till genus. Hur vi som kvinnor förväntas att rätta oss efter de normer som finns i samhället genom att visa en passande ålder och vara lagom vackra, lagom sexiga, framhäva rätt saker och dölja det som är mindre smickrande, vara lagom självständiga, lagom…

Hon avbröt mig med ett snett leende och frågade vilket samhälle vi pratar om – ”yours or mine?” Jag tittade på henne, hon tittade på mig och sen skrattade vi högt. ”Mine… I guess…” Vi satt på var sin sida av det lilla bordet. Jag, med kritvit hud i litet svart linne, och hon, med mörk hud och iklädd hijab.

Jag hann inte skriva klart min uppgift och hon hann inte åka och handla mat. Men vi hann diskutera klass, kön, religion, ras, sexualitet, jämställdhet, håriga armhålor och kroppslukt, att amma offentligt och amma andras barn, att vara annorlunda och bejaka olikheter och inte sträva efter total likhet.

Jag måste smälta detta lite för som denna kloka människa sa: ok, det där är din kamp, inte min – och sen levererade hon det där klockrena argumentet som varken vita kränkta män eller rabiesfeminister kan säga något om.

I morgon ska jag fortsätta med min fjuttiga hemtenta om intersektionalitet och genus. Känns som platt fall.

Tröstäta och dialekter

Grannen påpekade i förrgår att jag och DD inte har den svenska melodin i språket när vi pratar engelska. Det är nog det som är det mest tydliga när det kommer till olika dialekter här nere, melodin från andra språk och givetvis uttal. Satt och lyssnade på radion idag när jag lämnat Felix och de bad lyssnarna att ringa in och berätta hur och vad de gör för att hålla sig positiva (på tal om det saknade flygplanet.) En tjej (kines-malaj) ringde in.

Programledare: Oh hello! So tell us, what do you do to keep positive?

Tjej: I have a greatfull jar.

…tystnad…

Programledare (något skeptiskt och försiktigt): Ok… Could you tell me what a great food jar is and how it works?

Varav den andra programledaren knäcker sig och tjejen förklarar.

Aj aj aj va roligt! Nej, hon tröståt inte från en enorm matburk! Hon skrev ner de små sakerna att vara tacksam för och la i en burk. Till programledarens försvar så hörde jag också ”great food jar”. Pga dialekt/melodi i språket.

Kvartsamtal och betyg

Vi va kallade på Parent Meeting igår, deras kvartsamtal på 10 minuter. Läraren hade tagit fram alla Filles böcker och sa att han va duktig, snäll, omtänksam och uppmärksam. Han fick godkänt betyg i alla hand ämnen och hon sa att hans skrivande hade förbättrats fantastiskt och han är numera även duktig på att rita. Att rita innanför linjer va extra viktigt sa hon. Han läser. Han är klar med sin första bok på 20 sidor och den handlar om en familj med hund som är ute och fiskar. Han läser utan att få se bilderna. Han läser ju säkert inte bokstäverna utan mer läser orden som bilder och historien är enkel så han kommer ju säkert ihåg den. Men ändå, det är inte så lätt att lura lärarna. Han läser. Han är 4,5 år.

Bilder på bloggen?

Nä, det är dåligt med det. Min Instagram uppdateras dock ganska frekvent och här är länken om en nu inte har ett eget konto: http://instagram.com/frokengustavsson

Sorry, Zorro took your snus

Jag sitter hellre i en halvtimmeskön till Försäkringskassan. Ja, jag hade gärna fortsatt att fylla i de där extra blanketterna vid VAB. Jag har pratat med UPS Malaysia idag.

”Can I have your trackingnumber?”
- 1 Z…
”1 C?”
- Nooo, Z.
”C?”
- No. Not C like in ABC. Z, one of the last ones. You know Z, like in Zorro? Z!
”Sorry?”
- No, not sorry! ZORRO! The black one with horse and sword! Never mind, can you search on Emma instead? Or znus maybe?

Picture? No picture?! Are you sure?

Vi har varit på Pangkor över helgen och jag gjorde en så urbota pinsam sak. Vi stod vid poolkanten och pratade, Klara satt i solstolen bakom mig och en tjej kom fram med sin mobil, ursäktade sig och frågade om… Längre hann hon inte innan jag log, sa ”självklart, ta så många kort du vill” och viftade bort mot Klara. Men nej nej nej. Hon ville INTE ta kort på Klara. Hon ville att jag skulle ta ett kort på henne och hennes kompisar när de satt på andra sidan poolen.

Inte riktigt den rätta engelskan

I dag har jag börjat med projektet ”skriv ett engelskt CV”. Insåg snabbt att den talversionen av engelska jag fixar efter ett halvår inte riktigt håller måttet i skrift. Började googla på manglish på youtube och hittade ett fantastiskt roligt klipp som jag såg innan vi flyttade hit. Redan då va det ganska roligt men nu skrattade så jag grät. ”Den mäktiga handen” är ju fantastiskt roligt. Det blev lite svårt att hålla sig allvarlig när jag skulle hämta Fille på skolan och köra hem igen (Totalt 6 mäktiga händer inom skolområdet och sen ytterligare två inne på vårt område. Hade jag kört förbi trädgårdsmästaren hade det blivit ytterligare en.) Miniräknaren och free gift är ju också ett intressant fenomen. Å den som tror att handsfreen är ett skämt, sorry. Här är den: http://youtu.be/JiosPxt_5kw

Kom sen in på andra youtubeklipp och engelska dialekter och efter tre klipp hade jag min mascara över hela ansiktet. Den indiskt-engelska dialekten är den absolut bästa. För hundra år sen hade jag en intressant tågresa från Malmö där vi satt ca tio främlingar och pratade med en engelsk backpacker och dialekter kom upp. I sällskapet satt en indisk kille och sen dess är grönsaker mitt favoritord på indisk-engelska. De pratar liksom en så korrekt engelska att varje stavelse betonas. Vidare bland youtubeklippen kom ju givetsvis malay-engelskan upp. Jag är livrädd att min engelska kommer att låta så, eller att den redan har vissa tendenser. Den kinesiska engelskan är ju också väldigt rolig.

Hur som helst, hur tusan översätter man konsultchef och bemanning på mest rättvist sätt?

Inget hemligt språk kvar

Vi har ju redan insett att vi inte kan prata svenska för att va hemliga mot Rowena. I helgen insåg vi att engelskan inte längre funkar mot ungarna heller.DD sa till mig vid lunchen (på engelska) att han funderade på att ta med sig ungarna till klubben och bada på eftermiddagen. Innan jag hann säga nått frågar Fille ”today?”.

En sån ovanligt bra måndag

Det började lite stressigt eftersom vi va tvungna att åka till skolan en timme tidigare (grannen har stukat foten och får inte köra bil så jag tog hennes ungar idag). Men i gengäld satt jag och pluggade en timme tidigare än vanligt. Har haft lite utmaningen med den ena kursen, det har liksom inte släppt och jag har tragglat mig fram och tvingat mig till att skriva bara för att få ner något på papper. Å i dag bara släppte det! Fantastiskt skön känsla!

Klara ville hänga med och hämta Fille och då bestämde vi att vi tre skulle åka in till Jusco och leta efter gardiner till ”restrummet” även kallat hallen där möbler som blir över hamnar. Fille sov i bilen in och vi hittade ett par riktigt snygga och murriga, tunga gardiner, nedsatt 50%. Gick förbi Reject Store och hittade trosor till Klara och vid kassan låg där ett par riktiga Emma-jeans (grå och slitna). För 19 RM (40 SEK). I MIN STORLEK!

Ungarna höll sig i skinnet hela tiden och innan vi åkte hem åt vi glass och ett gäng fnittriga damer kom fram och tog kort tillsammans med ungarna. När vi kom hem fortsatte ungarna att hålla sams!

Kommer det lite regn i natt också så… Jag vet inte… Dagen kommer gå till historien. Inte så troligt.